Pow love

Ja, det bara fortsätter att snöa här. Det liksom värker ner. Ska försöka ta en bild när jag står framför en snödriva så ni förstår hur mycket snö det är, för jag har aldrig sett så mycket. Hur som, my partner in crime när de kommer till utförsåkning, Maiken, tog oss till Daimond Peak igår, pumpa puder stod på schemat, men redan i andra åket vred jag mitt knä. Fortsatte trotts allt, men blev lite yr, svartna för ögonen och lagomt till liften svimma jag lite lätt. Så blev att sätta sig i "värmestugan" tills Maiken fått sin dagliga dos av puder.
Idag kom Ulrika, Michael, Joseph och Ophelia. Vi har myst runt i snöstormen, ätit lunch på Egel Grill och nu blir de bara mer mys innan vi ska iväg, inta lite mexican food på hacienda på happy hour och dricka margaritas.

Snow snow snow

Glömde, kom tillbaka till Tahoe natten till tisdag. Det har snöat här i princip konstant sedan vi åkte. Det är helt galet. Jag ser framemot skidåkning i mängder framöver. Idag har jag dock fixat mitt rum, packat upp och tvättat. Bjuder på en bild från rummet mitt och en bild på balkongen som är översnöad, igen. Men klagar inte på att man åker från ett paradis till ett annat. Bättre kan man inte ha det.

To Hawaii and back

Får be om ursäkt för dålig uppdatering. Tiden räckte inte till när vi var på Hawaii helt enkelt, man kan säga att jag hade bättre saker för mig. Det har varit en helt otrolig vecka. Så otroligt vackert, magiskt och härligt. Vi bodde i Honolulu, Waikiki för att vara mer exakt. Det var svårt att föreställa sig kombinationen stad och paradisö, det var helt klart överförväntan. Waikiki är vad man kanske skulle säga Japanernas San Tropez, det kryllar av Japaner precis överallt, alla menyer är på Engelska och Japanska. Och stan är även typ uppbyggd efter deras "shopping behov", alla andras också givetvis. På the main street ligger det butiker uppradade bredvid varandra på var sida med, Chanel, Gucci, LV, Fendi, Dior, Burberry och Hermés, you name it. Alla stora brand finns där, ett helt varuhus med taxfree alá haigh fashion. Självklart finns även lite mer surfvänliga märken i blandningen, det var galet.
Stränderna är vackra, vattnet är böljande blågrönt, palmer som vajar i vinden, solen som kysser ens kropp, vågor som slår in mot stranden, vinden som fångar ens hår. Havet är fyllt med fiskar, sköldpaddor och korallrev som vi inte fick nog av att snorkla genom. Det är obeskrivligt härligt. Helle som bor en termin i Waikiki var den bästa guiden man kan tänka sig, hon tog oss på alla ställen man kan tänka sig, bra restauranger och härliga människor. Vi var på en trip till North Shore, såg alla stränder efter kusten där. Pipeline som är de stället där alla stora surftävlingar går av stapeln på "vintrarna", var otroligt. Vågorna var galet höga även fast det inte var "säsong". Vi besökte Hanauma bay, en vik som är ett naturreservat och bland den finaste platsen jag varit på. Snorklingen var hur bra som helst, så fort man stack ner huvudet i vattnet såg man fiskar i alla dess olika former, färger och slag. Hedvig och Helle hade turen att simma med en sköldpadda. Vi har sett och upplevt så mycket att det är svårt att återberätta, det var svårt att ens förstå det vackra när vi var där. Ni har säkert sätt bilder, vykort eller likande från Hawaii, dom ljuger inte. Det är lika magiskt som det ser ut på bild. Solnedgången nere vid stranden är något jag verkligen aldrig kommer att glömma.

 

Hanauma bay

Sen har vi givetvis ätit en massa gott, njutit av stunden och träffat flera härliga kompisar till Helle.

En av mina stora Usa favoriter all times är Cold stone, glass när de är som bäst. Blev ett stadigt inslag i vardagsrutinen på varannan dags basis. Sista dagen blev de surfing. Loo som var vår instruktör var från Hawaii och en riktigt härlig kille, vi skratta, surfade och svalde saltvatten om vart annat. Helt klart pricken över i:et med den avslutningen. Det var som ett lätt beroende direkt, måste göras flera gånger helt klart, love surf! Kan inte vänta på att få åka tillbaka, se de andra öarna, se och surfa mer!

 

Jag och Emma i solnedgången.

Lovar ett leverera ett fotoalbum på fejjan inom kort.

Happy

Solen gör mig galet glad. Så himla gött med så fint väder, typ hela tiden. Solen är ju inte min bästa vän när de kommer till att kyssa min hud, jag är röd i facet.
Igår var det torsdag, det innebär Hacienda, happy hour, billig mexicans mat och margaritas. Var en helt ok kväll, men med ski teamet på Nationals blir de ju inte riktigt samma trotts allt. Blev en helkväll, och det fick man ju smaka på idag, synden straffar sig själv. Kvällen gick i andan enligt bildbeviset nedan, no more words are needed.

Idag vaknade jag runt åtta tiden, Maiken kom in och drog upp mig en halvtimme senare. Var bara att hoppa i skidkläderna, dricka en massa vatten, och iväg. Först köpte vi med oss frukost som vi åt sittandes i solen uppe vid backen med dinglande ben ut från bagageluckan på Maiken Jeep. Svårt att slå den starten på dagen.

Skii day

Jag och Maiken åkte upp till Diamond Peak idag på eftermiddagen. Första skiddagen, gött. Endorfinerna sprutar av lycka. Jag kan inte få nog, i huvudet, bena sa något annat. What ever, de är bara ren vana för de stakars musklerna. Hjälper inte att vi bor på 2000m höjd och backen är något mer ovanför havsytan, flåset håller helt enkelt inte. Men kan ju bara bli bättre, inte sant?

Efter skidåkningen åkte vi hem, Maiken drog iväg till skolan igen och jag bänkade mig inför Gossip Girl. Hur beroende framkallande är det med serier. God, jag gillar friheten att streama tv här. Lätt, enkelt och himla gött. Avslutade dagen med en löprunda och tacos. Tog en bild på solnedgången på min runda. Utsikten här, naturen, love it! 

Framme

Efter 17 timmar flygning, två mellanlandningar, 7 timmars sömn och två filmer, så är jag nu framme i Lake Tahoe, Incline Village för att vara mer exakt. Resan gick super smidigt, sista flyget från Phoenix till Reno var dock en riktigt bumpig resa. Storm vindar gjorde att planet var mer som en vante i luften, hit och dit, upp och ner. Somna ändå som en stock på planet men vakna av att huvudet lätt kastades åt sidan in i "väggen". Nick kom och mötte mig vid flygplatsen, och efter en tids väntan på väskorna så insåg vi att inga gröna väskor kom. Så där var jag, och väskorna kvar i Phoenix. Damn it! Service minded som detta land är, så kördes dom upp med bil under natten. Men då till Nicks hus, då ingen av oss hade adressen till vårt hus. Hur som, sitter nu och väntar på att Nick ska komma med mina kära ägodelar till mig. Så jag får packa upp och bli lite mer "hemma".
Vi åt en middags klassiker på Olive Garden nere i Reno innan vi åkte till huset och Maiken. Syrran är i Sun Valley på nationals. Hon kommer tillbaka på söndag. Sen på måndag åker jag, Emma och Hedvig till Hawaii i en vecka. Inte alls en dålig start, så där i början på min långa semester.
Vi bor i ett hus/town house, på två våningar, de är Emma, Maiken och jag. Nedre våningen ligger sovrummen, vi har alla ett rum var och två badrum. På övre våningen är det kök, vardagsrum, två balkonger och en härlig höjd i taket. Jätte härligt hus!
Mitt rum är tomt, förutom en läcker liten våningssäng i storlek för ett barn och två lampor. En natts sömn där och jag insåg att tre månader i den inte var aktuellt. Blir att införskaffa mig en säng i veckan och lite annat. Bjuder på en bild från en av våra balkonger så länge. Man ser ner till sjön om man kollar riktigt noga, mellan träden. Vackert!

Up and away

Nu är resväskorna packade, jag är resenervös, tröt och förväntansfull. Jag önskar att jag kunde gå in i en resebubbla, packa ner massa spökande tankar,  ouppklarade saker med företaget och Gud vet allt. Men de löser sig det också, hundra säker. Även fast de är väl just därför jag är nervös, vetskapen att inte ha kontrollen. Om fyra timmar ringer väckarklockan, sen börjar de!

Lördag

De här med lördagsfrukost är verkligen min grej. Sitter bänkad framför herrarnas GS, Wc och håller alla mina tummar för "brorsan", Johan Öhagen, idag som kör premiär!

Mora

Jag är i Mora nu. Kom ner i tisdags natt. Pappa och jag brände ner med fullproppad bil av pärmar efter inventeringen. Det var konstigt, konstigt att lämna något som varit mitt i fem år, konstigt att verkligen lämna Östersund. Det har varit så många turer fram och tillbaka, frustrerande till det yttersta, att jag inte hunnit reflektera över vad som hände, vad som komma skulle. Men nu är jag här, känner mig utmattad och tom. Ändå, de känns så himla rätt, jag är så nyfiken på alla planer, drömmar och framtiden. Det pirrar i mig, jag är lycklig. Jag måste bara fylla på mig med mig själv nu. Så länge fördriver jag tiden med att tvätta och att packa ner, packa upp. Fixade i garderoben idag, en liten walk in closet.